”Jag kan i mångt mycket tycka det är ett smärre mirakel att en förare som far in i en vägg i 200 km/h bara efter en vecka står på benen och vill tävla igen. Det är väl lite charmen med motorsportutövarna. De verkar vara gjorda av stål. Personligen drömmer jag fortfarande mardrömmar efter provkrocken man gick göra i halkövningarna när man skulle ta körkort. Då krockade man i 6 km/h och det kändes som man bröt hela kroppen samtidigt.”
Det lär bli ett och annat hatmail, det lär kastas svordomar och vulgära ord efter mig på gatan samtidigt som mailkorgen lär svämma över med svarta e-postbrev efter att den här krönikan publicerats. Jag tänker skriva ändå, jag har ju ändå en grundlag att luta mig emot.
Jag kan väldigt lite om Motorsport. Faktum är att jag faktiskt inte kan ett skit om det, men jag tänker ändå ägna min onsdagskrönika åt att fokusera på motorsport och då främst mot Formel 1. Under Belgiens GP skadades Ferarris förstaförare Philipe Massa svårt efter att en fjäder lossnat på stallkamraten Rubens Barichellos bil i över 200 km/h. Massa förlorade medvetandet och for in i skyddsvallen i hög hastighet. På bilderna kunde vi se en omtöcknad förare som bars ut och flögs till sjukhuset i Budapest för intensivvård. I dagarna kom uppgifterna om att det inte var så farligt och att Massa var på väg tillbaka och ville in i turneringen på fortast möjliga vis.
Jag kan i mångt mycket tycka det är ett smärre mirakel att en förare som far in i en vägg i 200 km/h bara efter en vecka står på benen och vill tävla igen. Det är väl lite charmen med motorsportutövarna. De verkar vara gjorda av stål. Personligen drömmer jag fortfarande mardrömmar efter provkrocken man gick göra i halkövningarna när man skulle ta körkort. Då krockade man i 6 km/h och det kändes som man bröt hela kroppen samtidigt.
Det jag däremot ställer mig ytterst frågande till är Ferrarris beslut om att ta in världens bästa idrottsman kallad, Michael Schumacher, som ersättare för Massa. Jag lär få ta mycket skit eftersom han är sjufaldig världsmästare i F1-sporten och mer eller mindre Gud personifierad bland många. Men.
Hur i hela härliga guds moders himmel tänkte han nu?
För mig är det alldeles uppenbart att om en allvarlig olycka skall hända, så kommer den hända nu. Schumacher har inte suttit i en F1-bil sen 2006. Han satt förvisso ganska mycket i F1-bilar innan dess, men det är ändå 3 år sen. Rätta mig om jag har fel, men det finns bara ett fåtal människor i världen som klarar av att pressa de här bilarna på ett sätt som förarna kan göra idag. Det händer mycket i sporten på tre år. För mig känns det här både absurt och livsfarligt, inte bara för Schumacher själv, men också för hans medtävlande. Även om han tänker ta det lugnt, lovar att vara försiktig eller drar någon annan vals innan loppet så vet vi alla att när starten väl går så är det full gas och ingen som tänker på att ta det försiktigt.
Det finns en lag som kallas för Murphys Lag. I folkmun kallas den för Lagen om all jävlighet. Lite som att om någonting kan gå åt helvete så gör det det, förr eller senare. Eller som det skrevs i en Kalle & Hobbe-slip en gång. ”Det är aldrig så illa i livet att det aldrig kan bli värre”. Lite så känner jag nu.
Det här är den största motorsporthändelsen sen Michael Schumacher slutade, men för fan Michael, ta ditt förnuft till fånga och svälj stoltheten. Jag förstår pressen från Ferrari och den hängivenhet du känner, men det måste finnas andra förare som håller på att drillas bakom de två huvudförarna i stallet. Ta upp dem istället. Lev på minnet av att du har varit,är och kommer vara en av världens största idrottsmän. Det kommer ingen någonsin ta ifrån dig. Om du inte gör det själv.
Tävlingsmänniska i all ära men man kan faktiskt vara ett helgon utan att lämna jordelivet. Det har Michael Schumacher redan bevisat. Det han försöker bevisa nu, det är bara ren och skär idioti.
Håller du med eller är du av en annan åsikt? Diskutera med hjälp av kommenterafunktionen nedan!
Skriven den 5 augusti, 2009
